Sverigedemokraterna klimatfrågan

Det kanske viktigaste ögonblicket i Agendas klimatdebatt i SVT i söndags var när politikerna i studion fick frågan om de alla var överens om att Sverige ska klara målen om utsläppsminskningar till 2030.

Även Sverigedemokraternas klimatpolitiske talesperson, Martin Kinnunen, räckte lite försiktigt upp handen.

Men det har också handlat om en tanke att ett ifrågasättande av klimatförändringarna skulle kunna erbjuda samma radikala polariseringsmöjlgheter som invandringen gjorde för några år sedan. 

Men det vi såg i Agendadebatten var i stora drag en eftertänksam och resonerande klimatpolitiker.

I diskussionen betonade Kinnunen klimatpolitikens komplexitet, att olika åtgärder måste vägas mot varandra för att nå resultat till en rimlig kostnad för samhället och för hushållen.

I tonalitet låg han nära klimatminister Romina Pourmokhtari (L), som också deltog i debatten, och som även hon vid flera tillfällen återkom till betydelsen av både effektivitet och folklig legitimitet i klimatpolitiken.

Populistiska partier är i grunden avspeglingar av starka väljaropinioner.

Egentligen borde Kinnunens uppräckta hand inte komma som en överraskning för någon.

Populistiska partier är i grunden avspeglingar av starka väljaropinioner.

I takt med att detta blev allt tydligare, och allt fler väljare kom att se invandringen som en av de viktigaste frågorna, växte Sverigedemokraterna.

I klimatfrågan är situationen en helt annan.

Därför har de som menar att SD skulle vara intresserade av att profilera sig klimatskeptiker och som motståndare till grön omställning fel. 

SOM-institutet har under lång tid mätt den svenska klimatopinionen.

Att vara klimatskeptiker är följaktligen en marginaluppfattning bland väljarna. Men även majoriteten SD-väljare – 61 procent – är i den senaste mätningen mycket eller ganska oroade över klimatförändringar.

För ett parti som vill växa och dessutom gör anspråk på att sitta i regeringen, och kanske en dag leda den, vore det helt enkelt politiskt korkat att inte ta väljarnas oro över klimatförändringarna på allvar.

Klimatpolitiken har blivit ett viktigt politikområde som måste behandlas därefter.

Miljöpartiets svaga stöd i opinionen, det ökade stödet för kärnkraftsutbyggnad och det tilltagande intresset för att diskutera effektiviteten i klimatåtgärderna är ytterst uttryck för denna förändring. När han strax därefter fick ordet underströk han att det knappast är en enkel resa, men att vi ”ska arbeta för att nå det, definitivt”.

I den allmänna debatten har det länge målats upp en bild av Sverigedemokraterna som klimatskeptiker.

(Det vill säga som på de flesta andra politikområden.) Därför går det inte heller att förlita sig på några enkla och stora symboliska åtgärder. Det skulle rentav riskera att äventyra den position som näst största parti som Sverigedemokraterna mödosamt byggt upp sedan riksdagsinträdet.

Däremot är det uppenbart att väljarnas krav på klimatpolitiken ökat.

Framgångarna bygger på förmågan att identifiera och mobilisera kring stora folkliga opinioner som andra partier av ett eller annat skäl ignorerat.

Så var det i migrationspolitiken.

Under lång tid visade mätningarna att fler väljare ville minska invandringen än öka den.

En återkommande tanke har varit att klimatfrågan skulle kunna vara en pusselbit för att ytterligare stärka SD:s position på landsbygden och bland väljare som är trötta på höga drivmedelspriser. Det handlar helt enkelt om att vi har ett parti till med på tåget för att ställa om klimatpolitiken.

Överenskommelsen mellan partierna slår fast att klimatpolitiken ska utgå från tre principer: den ska ha ett internationellt perspektiv med fokus på globala utsläppsminskningar, den ska bygga på teknikutveckling med mer fossilfri el och den ska förenas med ekonomisk tillväxt.

Nya förslag behövs

Regeringen och SD är också överens om att Sverige ska leva upp till sina ESR-åtaganden inom EU.

Det handlar om minskade utsläpp inom den icke-handlade sektorn, främst transporter, jordbruk och uppvärmning.

– Vi kommer att behöva presentera ny politik, nya förslag, på hur vi ska minska utsläppen från transportsektorn. Av mätningarna framgår att den stora majoriteten svenska väljare – 85 procent – i den senaste undersökningen är mycket eller ganska oroade över klimatförändringarna.

Det är det perspektiv som vi för in i de här diskussionerna.

Del av Tidöavtalet

Han bedömer inte att det ska bli några höjda bränsleskatter.

– Det står tydligt i Tidöavtalet att bränslepriserna ska nedåt och vi vill ju hedra Tidöavtalet.

Uppgörelsen innebär att klimatpolitiken läggs in som en del av Tidöavtalet.

I allt fler väljares ögon räcker det inte med symbolpolitiska åtgärder och manifestationer. Därtill är man överens om att transportmålet 2030 ska ses över, och att klimatpolitiska rådet ska göras om.

– Jag tycker vi fått en väldigt bra överenskommelse som går helt i linje med SD:s politik och också det vi alltid påpekat, att transportmålet för 2030 är ett destruktivt mål som vi måste se över, säger Martin Kinnunen, Sverigedemokraternas klimat- och miljöpolitiska talesperson.

TT: Vilken skillnad innebär det att ni nu får vara med om att utforma klimatpolitiken?

– SD är en röst för att vi ska tänka på hur all politik påverkar såväl företag som hushåll.

Dessutom kommer det klimatpolitiska rådet att få nya uppdrag.